De vanligaste orsakerna till kattsnuva är infektion med Felint herpesvirus typ 1 (FHV-1) eller felint calicivirus (FCV). Båda virusen är vanligt förekommande även i den friska populationen och prevalensen är generellt högre i större djurgrupper. Efter infektion med FHV-1 lägger sig viruset ofta latent och kan återaktiveras av olika stressfaktorer. FCV kan utsöndras i flera år efter infektion och detta utan att katterna visar kliniska symtom. Smittspridning för FHV-1 sker främst via direktkontakt med akut sjuka djur eller intermittent utsöndrande djur. FCV smittar direkt från sjuka djur eller friska smittbärare men kan också smitta via ytor.

Virala orsaker till reproduktionsstörningar så som abort, resorption av foster och dödfödda valpar är hos hundar ofullständigt kartlagda. Herpesvirus är det agens som har studerats mest och är även ett välkänt abortagens på andra djurslag, däribland häst. Hundens herpesvirus (CHV-1) orsakar hos vuxna individer i regel endast milda respiratoriska symptom. Hos dräktiga djur kan viruset ge upphov till förlust av valpar och även orsaka en kraftig och dödlig infektion hos neonatala valpar. Precis som många andra herpesvirus kan CHV-1 ge upphov till en latent infektion som kan reaktiveras vid stress.

Lymfom är inte vanligt förekommande hos hästar, men det är den mest förekommande maligna tumörformen. Det är en lymfoproliferativ sjukdom som kan uppträda kliniskt på många olika sätt och det finns många olika tumörsubtyper. Det är därför viktigt att kunna definiera lymfom hos häst på ett bra sätt. Det kan göras genom att klassificera sjukdomen i fyra olika kategorier och från dessa kategorier sedan dela in tumörerna i olika subgrupper. De vanligaste subgrupperna hos häst är T-cellsrika B-cellslymfom, perifera T-cellslymfom och diffusa stora B-cellslymfom. Det är inte alltid lätt att diagnostisera lymfom hos häst.

Lungcancer är en av de dödligaste formerna av cancer idag. Speciellt en typ av lungcancer har ökat på senare år vilket är adenocarcinom med subtypen bronchioloalveolärt carcinom (BAC). Det har föreslagits att lungcancer på katt skulle kunna vara en bra modell för forskning på BAC. ?Lung-digit syndrome? är en ofta beskriven form av lungcancer hos katt. Syndromet finns även rapporterat hos människa.

Felint immunosuppressivt virus (FIV) är ett retrovirus som infekterar kattdjur och ger ett kraftigt försvagat immunförsvar. Virus infekterar CD4+T-lymfocyter och ger symptom som letargi och feber i en initial fas. I senare skede av sjukdomen ses kroniska inflammationer och sekundära infektioner. Virus är spritt bland kattpopulationer över hela världen och flera subtyper har definierats. I Sverige rapporteras ett fåtal fall varje år men ett stort mörkertal kan finnas.

Felint leukemivirus (FeLV) är ett gammaretrovirus som drabbar katter över hela världen. Viruset ger en kronisk infektion som kan anta fyra olika former i den infekterade katten. De fyra formerna är abortiv infektion, regressiv infektion, progressiv infektion och fokal infektion. Karakteristiskt för FeLV-infektionen är att katten oftast genomgår en lång asymtomatisk fas utan kliniska symptom. De vanligaste symptom som sedan uppkommer är anemi, kroniskt inflammatoriskt tillstånd, lymfom, leukemi samt nedsatt immunförsvar som i sin tur predisponerar för opportunistiska infektioner.

Conjunctival swabs from 12 cats in a Swedish animal shelter were analyzed by real-time PCR for FHV-1, Mycoplasma felis and chlamydiae. The purpose of this study was to see whether and to what extent these agents can be detected and if they were detected from cats housed in quarantine or in the adoption department. Samples were first taken upon arrival at the quarantine and then a second sample was taken two weeks after moving to the adoption department, or upon presentation of signs of disease. The cats spent the quarantine period in two separate quarantines: five in a new quarantine (quarantine A) and seven in a room in the old shelter (quarantine B). The difference between these quarantines was that in B the cats were often mixed together ant the hygiene routines were not as good as in quarantine A.

Canine herpesvirus-1 (CHV-1) är det herpesvirus som är specifikt för hunddjur. I likhet med andra alfaherpesvirus ger det oftast upphov till en ofarlig infektion hos vuxna individer och en dödlig, systemisk infektion hos nyfödda. När den akuta infektionen är över går viruset in i en latent fas. I den latenta fasen finner man vilande virus främst i de lumbosakrala ganglierna, tonsillerna, öronspottkörtlarna och levern. Stress kan få infektionen att reaktiveras. Uppsatsens syfte är att undersöka hur viruset påverkar individer i olika åldrar, sjukdomens effekter på hundaveln och lämpliga åtgärder för att undvika sjukdom. Hos den vuxna individen ses oftast bara lättare luftvägsinfektion, ögoninflammation eller genitala förändringar.

Canine herpesvirus-1 (CHV-1) är ett virus som finns enzootiskt i Europas hundpopulation. Vid infektion hos vuxna hundar ses generellt inga eller milda symtom och viruset ligger sedan kvar latent i kroppen. Infektion av en dräktig tik kan dock resultera i abort eller dödfödsel av fostren och infektion av valpar yngre än tre veckor leder oftast till döden. Det finns ett antal faktorer som man funnit verkar predisponerande för en infektion med CHV-1, inklusive stress, kennelstorlek, kennelhosta samt bristande hygien. Det har föreslagits att en infektion skulle kunna förhindras genom isolering av tiken eller genom att höja valparnas temperatur. Det finns dock inga vetenskapliga stöd för att dessa två tillvägagångssätt skulle vara speciellt effektiva.

Syftet med detta arbete var att redogöra för hur EHV-1 orsakar abort hos dräktiga ston samt patogenes och egenskaper hos viruset som leder fram till abort. Ekvint herpesvirus typ 1(EHV-1) är ett ?-herpesvirus som finns över hela världen och kan orsaka tre olika typer av sjukdomar hos häst: Respiratorisk sjukdom, neurologisk sjukdom och abort. EHV-1 överförs främst genom inandning av aerosoler från infekterad häst och orsakar först luftvägssjukdom och viremi. Viruset bildar sedan latens, främst i lymfknutor nära de övre luftvägarna samt i trigeminala ganglier.

Felint leukemivirus (FeLV) är ett retrovirus som ger upphov till en rad olika sjukdomstillstånd, däribland tumörsjukdomar. Viruset kan delas in i fyra subtyper (FeLV-A, -B, -C och -T) med naturligt förekommande variationer inom subgrupperna. Idag kan vi vaccinera mot FeLV men prevalensstudier har visat att viruset inte är så utrotat som man tidigare har trott att det är. Framförallt subtyperna FeLV-A och FeLV-B har förknippats med tumörsjukdomar. Den ledande teorin är att tumörerna uppstår på grund av den retrovirala mekanismen insertionsmutagenes vilken aktiverar signalvägar och genererar produkter förknippade med tumöruppkomst.

Felin infektiös peritonit (FIP) är en dödlig sjukdom hos katter som orsakas av felint coronavirus (FCoV). Sjukdomen är ett stort problem inom veterinärmedicinen då det i dagsläget inte finns någon effektiv behandling. Detta gör att det är en fruktad sjukdom, både för katterna som drabbas och djurägare såväl som för veterinärer som inte kan göra något mer än att konstatera en diagnos, vilket så gott som alltid innebär en negativ prognos. Denna litteraturstudie tar upp det senaste inom forskningen för behandling av FIP för att ge en inblick i framtidens potentiella möjligheter för att kunna bota sjukdomen. De behandlingar som tas upp är polyprenyl immunostimulant, cathepsin B-inhibitorer och proteasinhibitorer riktade mot 3CL-proteaser, antikroppar mot felint TNF-alfa, en studie som visar att det sker en minskning av antalet NK-celler och regulatoriska T-celler hos FIP-katter, chloroquine samt Galanthus nivalis agglutinin och nelfinavir. Dessa olika studier innefattar in vitro- såväl som in vivo-försök, antivirala aspekter såväl som nya fakta angående immunförsvaret hos FIPinfekterade katter. Anledningen till varför det ännu inte finns ett bra botemedel är mycket på grund av den komplexa patogenesen kring sjukdomen där stora kunskapsluckor finns, som i sin tur leder till en ineffektiv och sen diagnostik. Slutsatsen av uppsatsen ger inget tydligt svar på hur man kan behandla FIP, men ger en inblick i vad som förhoppningsvis kan förväntas i framtiden.

Felint coronavirus (FCoV) är vanligt förekommande hos våra katter. Viruset i sig orsakar för det mesta inga symtom alls eller en mild enterit, men hos vissa individer muterar viruset och orsakar den dödliga sjukdomen Felin infektiös peritonit (FIP). De flesta katter som smittas av FCoV bär på viruset i veckor till månader för att sedan göra sig av med det. Vissa katter blir persistenta bärare och smittspridare. Eftersom viruset är så spritt i vår kattpopulation är det svårt att sanera en besättning från FCoV.

Abort som orsakas av virus förekommer hos hästar över hela världen, och skapar problem för uppfödare. De främsta bakomliggande virusen är ekvint herpesvirus 1 (EHV-1) och ekvint arterit virus (EAV). Fall inträffar tillföljd av båda virusen varje år i Sverige, och framförallt EHV-1 har varit föremål för mycket forskning för att hitta ett skyddande vaccin. Det finns i Sverige ett avdödat vaccin mot EHV-1 upptaget i FASS. EAV däremot vaccineras det i princip inte mot i landet, men utomlands finns och används i vissa länder både avdödade och attenuerade levande vaccin.

Elakartad katarralfeber är en dödlig sjukdom hos nötkreatur som orsakas av herpesvirus från får eller gnuer. I områden där båda virusvarianterna finns kan man skilja dem åt genom PCR-metoder. Sjukdomen verkar bero på en virusorsakad obalans i immunförsvaret och karaktäriseras av infiltration och ansamling av CD8+ T-lymfocyter. Infekterade celler kan omvandlas till ?large granular lymphocytes? som orsakar celldöd i flera olika vävnader.